Program 12
”Nu är vi i
nte längre ett lag allihopa, Helena” sa lagledaren, ”för vi ska inte vara med i en stresstest”. Nähä, men lite kan vi väl hjälpas åt, eller? …. Jennie tände en härlig gnista hos mig i Paris! Det är vinna eller försvinna som gäller
Paris i två och ett halvt dygn inkl resa, intensiva timmar med lite sömn och matförgiftning. När vi väl kom ner så fick vi sex deltagare (Markus, Julienne, Jennie, Carl, jag själv och Magnus) några timmar att äta lunch … Vi firade först med champagne, sjöborre och ostron, sedan med Entrecote med fantastisk sås och husets röda. Därefter fick vi veta vad som komma skulle dag 2.
Men vad säger Magnus som får Jennie att vända sig om??? Stresss
Vårt blåa lag började planeringen med en sen middag för att hitta inspiration. Väl tillbaka på hotellet vid 2330 så skulle 9 rätter planeras; 3 tilltugg planeras, kalvbräss med kantareller, havsaborre med champangesås och 4 desserter. Det gick trögt, vi var alla super trötta. Efter några få timmars sömn var vi uppe i ottan för marknadsbesök.
Jag älskar marknander, lukten, färgerna, smaken, ja allt!
När jag är på resande fot kliver jag gärna upp tidigt för att gå på marknad
Vi var igång hela dagen med inspelning och kl 1800 när vi skulle börja laga maten var vi dödströtta. Väl vid spisen så började adrenalinet att pumpa och på 2 timmar och en kvart hade vi börjat få fram de första rätterna.
Jennie och jag skulle sedan servera vinerna. Då var vi så trötta så om någon sa åt oss att hoppa så gjorde vi det. Fast till oss sa produktionsteamet att vi skulle gå ett varv runt bordet med betydelsen att vi då skulle servera vin……men Jennie och jag traskar runt bordet först innan vi går ett varv till och serverar, måste bara ha sett så komiskt ut 😉
Det blåa, vårt lags varmrätt till vänster och det röda lagets till höger
Vår Grand dessert….se http://www.recept.nu/sveriges-masterkock/efterratter-och-godis/choklad/grand-dessert/
4:e gången gillt. Jennie o jag har vunnit alla lagtävlingar och jag inser att jag fungerar bäst i samspel med andra.
Har funderat jätte mycket på om jag är för osäker i dessa stressade matlagningssituationer och därför behöver bollplanket i ett lag för att prestera på topp. Eller om det är så att delad glädje är dubbelglädje och att det är det som driver mig till att prestera på topp. Jag har inte kommit fram till något svar och behöver eg inte det heller nu när jag landat..
Stackars Carl, Markus men särskilt Julienne…en champinjon är inte alltid en champinjon…. fallgropen var lika för alla och alla tre ramlade i den. Det är hårfint även i matlagningselimineringar för jag tror att vi alla presterar bra och har förmågan att rätta till ev misstag som görs. Sedan får man ju komma ihåg att smaken är som baken, delad!
Julienne kommer ändå att göra något av deltagande t i Mästerkocken, planceringen är inte så viktig tror jag,….vi får se om ett år om jag får rätt?
Känns som om jag vuxit i Kock rocken, i alla fall lite grann, å så här glad är jag för det!
